Historia bakom orkestern

Blåslaget startades hösten 1985 när Nobel Night Cap skulle gå av stapeln på MF. Första repet hölls den 27 oktober med hela tre personer närvarande. Men en trumpetare, en klarinettist och en dirigent blev snart fler och när den stora efterfesten väl gick av stapeln uppträdde Medicinska Föreningens alldeles egna blåsorkester. Efter en tävling fick orkestern sitt namn och de ursprungliga kläderna bestod av en vinröd uniformsjacka med Blåslagets emblem i guld på ryggen.

I november 1986 grundades Blåslagets bättre hälft Dragplåstret och den 20 mars 1987 hölls den första konserten. Efter denna högtidsstund blev Blåslaget medlemmar i SMASK – Stockholms Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorquestrar. Efter klagomål från en viss annan orkester fick inte de ursprungliga färgerna behållas utan munderingen byttes istället till läkarrockar färgade i de fyra kroppsvätskornas färger – blodets röda, slemmets vita och gallans gula och svarta.

Den första studentorkesterfestival som hade äran att se Blåslaget uppträda var SOF 1987. Premiären var enligt de medverkandes utsago musikaliskt sett inte helt perfekt men sen dess har Blåslaget levt vidare och underhållit på diverse festivaler, spelningar och konserter.

Relationen till Osquar Mutter har förbättrats väsentligt på senare år, något som bekräftas av det faktum att såväl den förra maestron som den blåslagare som gjort denna hemsida har ett förflutet i OM. De ursprungliga färgerna lever dock trotsigt vidare i Dragplåstrets pom-poms som fortfarande är i lila och guld!

Blåslagets histora av Lars Block

Den 10/12 1985 skulle Nobel night cap vara på MF. Jag gick då termin 3. En kursare till mig tyckte att en blåsorkester borde spela. Handels, Teknis och Universitetet hade ju sina orkestrar. Eftersom jag hade lett orkestern till vårat ÄKspex (vi kallade oss "Block Sabbath") frågade han mig. Jag tog tag i detta, och den 27/10 kl 18.00 hade vi vårt första "rep". Det såg inte så lovande ut. Det var 3 personer som dök upp. Det var jag på trumpet, Lars Hjelmqvist (numera ögonläkare på StErik) på klarinett och Johanna Pihlgren som dirigent. Jag hade med lite noter som jag kopierat från en musikkår jag var med i.

Skam den som ger sig. Vi blev några till, och vi spelade några låtar på Nobel night cap. Bland låtarna hördes bland annat , 3 Cabaret, 7 Muppet show theme, 11 The Stripper, 14 Blue Tango. Projektet var avslutat. Eller? Vi tyckte väl att det kunde vara kul att fortsätta. Så vi körde på. Rätt snart skrevs flöjt och klarinett stämmor till You too, Mr Anthonys boogie, Teddy the toad, Sweet Georgia Brown. Apropå låtar så tror jag att vi ett tag i början hade the Muppet show theme som någon slags signatur, eller i alla fall som första låt på spelningar.

En namntävling utlystes och namnet Blåslaget vann. Gert Henriksson (numera ÖNH Huddinge) ritade en logga. Vi behövde väl dräkter? Jag åkte till Försvarets överskottslager och köpte ett gäng kahkifärgade uniformsjackor, som vi färgade vinröda och tryckte loggan med guldtryck på ryggen. Tjusigt!

Det rullade på lite grann. November 86 bildades Dragplåstret under ledning av Paula Lipponen, vilket nog förhöjde den musikaliska upplevelsen av våra framträdanden något. Någon kontakt med andra orkestrar hade vi inte. Den 11/3 1987 fyllde vi 500 dagar, och den 20/3 hade vi vår fösta riktiga konsert - 500dagarskonserten. Stockholm Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorquestrar hade fått upp ögonen för oss, och dök upp med några representanter på konserten. Konserten var allt annat än lysande, men vi blev i alla fall medlemmar i SMASK. Osquar Mutter gillade inte våra jackor, och vi bestämde oss för att byta. Jag klippte sönder min gamla anatomenlabrock och färgade delarna i MFs 4 färger. PrU hade 4färgade overaller, men jag klippte lite mer asymmetriskt. Prototypen godkändes, och de gamla jackorna skrotades.

Sen rullade det vidare. Vi var med på vår första SOF 1987, i Linköping. Vilken grej! En oförglömlig upplevelse. Jag drar mig till minnes en incidens på SOF 1987. Det var ju vår första SOF, vi var unga och gröna och rätt nervösa inför att uppträda för denna stora och rutinerade publik. Just då var det jag som var "inräknare" (skulle inte vilja kalla det dirigent). Adrenalinet rann till och jag räknade in Mupparna i ett helt vansinnigt tempo. Orkestern försökte spela i det tempot, men allt rasade efter bara några takter. Ett inte alldeles lysande första framträdande...

/Lars Block Blåslagets grundare


Tillbaka